Sunday, September 7, 2008

Barnkalas och bussresor...

Sitter på en buss utanför Norrköping på väg tillbaks till Stockholm.
Har spenderat helgen hos min syster i Gnosjö, en helg i Gnosjö innebär allt som oftast lek med mina 2 gudsöner Theo och Elias, god mat gjord av min syster och hennes kille, diskussioner kring offentlighetsprincipen, affärsidéer och politik med min far, och löst prat om ambitioner och drömmar med min syster.

Helgen bjöd inte på så mycket nytt.
Theo fyllde år och hade kalas.
Jag gav honom ett Nintendo DS samt Mario Cart.
Han blev mycket glad och nöjd över presenten och spelade hela sin födelsedag och somnade med spelet i handen.
Hans bror somnade med en bil i var hand, bilarna hade han fått av mig så att han inte skulle känna sig isidosatt på sin brors stora dag.

Det gör lite ont i mig när jag tänker på att jag sällan känner sådan glädje i en fysisk sak så att det gör ont i mig vid tanken om att skiljas från den om ens för bara en natt.
Vet att jag älskade mitt gameboy när jag fick det, hade med det vart jag än gick.
Vet att det var samma sak när jag fick mina första rollerblades och när jag köpt min keyboard.

Men vad smärtar att skiljas från idag?
Det smärtar mig djupt att skiljas från nära och kära - något som hänt alldeles för ofta på sistone...
Men saker? Klart man vill kunna koncentrera all sin kärlek i ett föremål så att man själv bestämmer var, hur och när man ska utnyttja den.

Vet inte redigt hur jag ska förhålla mig till koalaterapin längre efter att Tobbe gjort den allmänt känd inför kollegor och folk.
Inte för att jag tror att någon har i sitt intresse att följa de rader jag skriver - låter blysamt men är egentligen inget annat än realistiskt.
Vem hinner läsa något drabbel som en viss Johan Anemyr bajsar ut sig och har mage att ta upp plats och rymd på internet för?

Skitsamma... Jag kör på i samma bana och så märker vi om folk upptäcker vem jag egenltigen är.

Nu åker bussen vidare. Det har blivit mörkt ute.
Ikväll är det VMAs så jag ska livejobba framför datorn och TVn inatt. Alltid lika roligt.
Nu ska jag kolla på ett avsnitt av This Is Our Music och sedan sova lite.
På återseende.

1 comment:

Tobbe said...

Sorry...visste inte att du skrev i det tysta :-(