Och det fortsätter...

Ja Johan heter jag alltså... Johan Henrik Peter Anemyr, tjusigt värre.
Jag är en smålandsson och har bott i Nässjö, Vimerby (i Älö för att var exakt det ligger ca. 1,5 mil utanför Vimmerby mellan Södra Vi och Djursdala) i Hultsfred och är sen dryga året tillbaka bosatt i Stockholm där jag lever o arbetar så gott det går.

Jag har en familj bestående av en mor, far, syster och 2 systersöner som jag tycker väldigt bra om.
Jag har även några vänner vars namn antagligen komemr dyka upp i den här koalaterapin.
De är (utan någon som helst rangordning):

Jens - Jens lärde jag känna dagen efter jag slutat 9:an. Han var jävligt full o gömde en telefon i någon som kallade mig för bögs brevlåda. Han spelar gitarr, är fruktansvärt rolig och bor i Växjö där han jobbar med postprouduction för SVT Drama o lokala nyheter. När Jens är i Stockholm o hälsar på så delar vi säng o jag är nog aldrig gladare än när han är här...

Tobbe - Tobbe och jag spelade fotboll när vi var små sen introducerade jag honom för den ädla idrotten orienteringen där han efter en sommar hade gått i kapp och om mig i kunskaperna kring att läsa karta o kompass. Tobbe bor nu i stockholm o pluggar på KTH (han ska komma på ett billigt sätt att rena vatten eller bota cancer) men han kommer till hösten flytta till Prag för att brygga öl o vara allmänt kunglig. Då kommer jag gråta rätt ofta. Men även åka o hälsa på honom o krama honom.

Jocke - Jocke o jag spelade åxå fotboll i samma lag men vi umgicks aldrig då. Annat blev det när vi hamnade i samma gymnasieklass för att upptäcka mediavärlden tillsammans.
Jocke är väldigt snygg och väldigt omtänksam o söt. Han är även den personen som jag om någon i min umgängeskrets är avundsjuk på då Jocke målar och ritar som en gud.

Stefan - Stefan o jag har hängt ihop sen dagisben. Smörblomman eller nåt tror jag vår första lekplats hette. Han har lurat mig att han haft en källare full med riddarutrustning och svärd och jag har med full kraft svingat ett 0,6x0,6 meters stort isblock i hans huvud. Stefan har tillsammans med Jocke just varit ute på en soulsearching-resa i Thailans med omnejd. Han bor förtillfället hemma utanför Nässjö och har världens finaste hund - Tequila.

Johan - Johan och jag heter likadant och fyller år på samma dag. Johan är antagligen den person som jag beundrar mest bland mina vänner. Han är utbildad skidlärare och har jobbat som det både i Sverige och Norge, han har även varit och funnit sig själv och surfkänslan i Australien. Johan är förtillfället bosatt i Göteborg och trovs bra där. Jag har inet hunnit hälsa på honom än vilket känns dumt men det får bli när det lugnar sig på jobbet.

Oskar - De som träffat Oskar en gång har oftast en skev uppfattning om denna underbara man.
Oskar är lång, stor, skäggig och ståtlig. Som en stor snuttefilt ungefär. Oskar spelar trummor och var en gång "Bobeck" - trummisen i bandet Motherfunster" samma band som jag med knap nöd var organist och bassist i. Vi hade en låt tror jag. Oskar är hursomhelst en fantastisk människa som alla borde träffa minst en gång i månaden.

Ljungqkvist - Jag blev lite orolig över stavning på Johans namn nu men jag tror det är "gqkv", hade en kompis som hette Palmquist en gång så jag brukar alltis vilja ha med ett 'q' i alla kvist namn. Nåväl... Johan heter han och han är om möjligt ännu längre, större o ståtligare än Oskar, men han saknar skägget vilket gör att han faller i rankningen. Nu tänkte jag påbörja en menning som skulle var anåt liknande "johan är rolig..." men när jag tänkte på johan började jag asgarva och insåg att denna torftiga bekrvningen inte var värdig för att beskriva hans komiska sida. För två år sedan satt vi ett gäng i Falkenberg på väg till Roskilde. Alla var rätt fulla på vin och Johan ska återberätta en sketch han sett på Conan O'Brien. Än idag när jag mår som piss o inte vill något helre än att mörda någon i CG-jacka kan jag tänka på Johans berätelse och börja kluck aav skratt vid mitt skrivbord. Johan har gjort mer sjuka saker undre tidne jag känt honom än vad min umgängeskrets släktträd har gjort de senaste 200 åren... Han är en fin kille.


Kanske är dags för en sumering... Dessa personer jag raddat upp är vänner från min tid i Nässjö, de flesta (nästan samtliga) gick jag i samma gymnasieklass med och jag älskar dem fortfarand etill denna dag.
Nästa inlägg kanske ska handla om min tid i hultsfred... ja så får det nog bli.