Friday - Must Slay!

Jag sov länge idag, vaknade halv nio då jag egentligen snällt bör sitta vid mitt skrivbord och uppdatera världen om viktiga saker så som varför Britney är sjuk i huvudet och Courtney Love sjuk i magen. Men nu gjorde jag alltså inte det utan låg - rätt nöjd - kvar i min säng som till hälften var fylld med smutstvätt. Efter dusch, tandborstning och en kort dansrutin till Avalanches "Frontier Psychiatrist" så gick jag till jobbet.

Jag åt jättegod lunch idag, Kyckling Sambal från indien. Jag tycker om stark mat men min näsa börjar alltid tokrinna vilket resulterar i en häftig konsumtion av näsdukar, servetter och ibland bordsdukar...

Igår var jag hos Jocke o Keso vilket nu ger mig en utmärkt anledning att berätta den lilla historien om dessa två gossar.
Både Jocke och Keso gick i min klass då jag pluggade i Hultsfred.

Jocke - Jocke är en lång och ståtlig gosse som för tillfället har en imponerande blond man av hår på hjässan. Jocke är en sån där människa som är duktig på allt han ger sig på. Han kan fota, måla, skapa musik med diverse instrument, skapa musik med munnen, laga mat etc etc.
Jocke har även jobbat som pirat (!) i grekland vilket bara det är hur coolt som helst.

Keso - Vars egentliga namn är Patrik kommer från Norrköping och är väldigt snäll. Han brukade krasha på min soffa i hultsfred och är aldrig sen att haka på fotboll, öl, grillning eller allmänt softande.
En gång begav sig Jocke, Keso, Berg, Ramsus och jag oss in till Vimmerby för att dokumentera Sveriges väg till VM. Passa Zlatan tror jag projektet hette. Vi filmade inte speciellt mycket och det vi väl filmade blev i stort sett oanvändbart för att vi drack för mycket o skrattade konstant. I bilen hem hängde vi farligt långt ut genom fönstrena och tog kort vet jag. Sen avslutades det hela med stämpling av samtliga bilar på Ramsus parkering, en stege-historia som involverade en mitt-i-sexakten-arg-Hannus fönster och allmän förströelse. Jag saknar hultsfred ibland.

Nåväl kvällen hos Jocke o Keso var trevlig.

Nu börjar klockan bli mycket men jag blir kvar här till nio-tiden ikväll eftersom jag måste jobba.
Känner att jag inet har så mycket att tillägga just nu. Kommer säkert skriva någe mer senare ikväll när jag blivit så less på att befinna mig här så att valet står mellan en snabbtur till och från kaknästornet enkelbiljett eller att spy stinkade grönkletig galla på kära koalaterapin.